Snöiga intervaller och en klantmamma

Jag hann med ett träningspass idag också trots skidtävling med mellantjejen hela halva dagen på Ormbergets skidstadion. Heja mig! En rejäl klantning lyckades jag också klämma in under dagen. Mer om den sedan men jag börjar med mitt träningspass.

När jag kom hem från skidtävlingen snöade det rejält men jag var ändå sugen på att ge mig ut och träna så jag drog i väg till Skidspåret med stort S och körde intervaller (9×700 m.) efter en uppvärmning på 2,5 km.

Det var så skönt och jag hann bli rejält trött. Planen var att köra 8 intervaller men när jag kört dem så tänkte jag att en till går lika bra att köra, så det blev 9, udda och bra! Och en 10 hade jag också mäktat med om jag hade velat. Känslan var bra idag, trots kyla (-13) och en massa snö som vräkte ner.

Den första delen av dagen tillbringade jag som sagt i Luleå på stadens skidstadion och där hittade min grupp ett snöigt utegym när de värmde upp inför prologen.

Lyckades också klanta till det rätt så rejält, glömde visst bort hur gammalt mitt barn var så inför finalen hade jag lagt D12 (mitt barn tävlar i D11 visade det sig…) starttid på minnet så vi kom till startplatsen när det var typ 2-3 minuter kvar till start. Jag som trodde att vi hade gott om tid att värma upp och ta av överdraget. Hjälp! Jag lyckades slita av ungen överdragskläderna med hjälp av några andra föräldrar i klubben, spände på skidorna och med ena staven på och den andra lös i handen gled min tjej in på startlinjen precis när starten gick. Det gick inte så himla bra i tävlingen med de förutsättningarna men som plåster på såren fick hon en lyxshejk till efterrätt när vi svängde förbi Max på hemvägen. Bra så!

Frågan är nu om jag har för många barn eller om jag håller på att få alzheimers?