Tankar om att vara 40+

Jag har nått den aktningsvärda åldern 40 plus och det märks, tänker på både fördelar och nackdelar när jag tänker att det märks. Till fördelarna hör att jag blivit mycket mer säker på mig själv, vilket bl.a. innebär att jag mig inte bryr mig så mycket om vad alla andra tycker och tänker om mig. Yrkesmässigt har jag också blivit mycket säkrare. Jag vet med mycket bättre vad som funkar och inte funkar i klassrummet. Ryser när jag tänker på hur jobbigt det var när jag var ung (26 år) och alldeles grön som lärare. Alla nyexade lärare borde verkligen få en mentor (en riktigt snäll och duktig sådan!) istället för att kastas ut direkt från skolbänken till den hårda verkligheten.

Men som synd är så finns det inte bara en massa fördelar med att bli äldre utan också en hel del nackdelar. Det märks på kroppen. De där extra kilona började jag lägga på mig redan vid 30+ någonting så de har jag hunnit vänja mig vid och kan också parera för med kost och träning. De nytillkomna rynkorna i ansiktet, de torra fläckarna i ansiktet, den slappare huden på kroppen och de gråa hårstråna och är däremot äkta 40 + grejer. Jag hatar att titta mig i spegeln och se gråa hårstrån så mycket att jag undviker att spegla mig på vissa ställen och i vissa ljus när utväxten och därmed de gråa stråna börjar synas. Frisörsalongen jag klipper mig hos tjänar mer på mig nu än tidigare och företagen som tillverkar ansiktskrämer också. Min hud måste ha mycket mer fukt nu än tidigare.

Också då de existentiella frågorna: Jag har funderat på mina föräldrar och upptäckt att jag blir allt mer lik dem, både utseendemässigt och beteendemässigt. Både bra och dåligt. Till det har kommit funderingar på min roll som mamma och fru och sist men inte minst funderingar på livet och det man uppnått så här i halvtid. Är det så här det ska vara resten av livet och ska jag vara nöjd och belåten med det? Eller finns det mer att få? En viss rastlöshet har jag känt över de tankarna. Jag har hört någonstans att ungdom är att stå inför val. Vuxenlivet handlar om att leva med dessa val. Jag tycker att de två meningarna är klockrena.

Men samtidigt känner jag också en oerhörd tillförsikt, tacksamhet och glädje att det statistiskt sett bara är halvtid för mig nu och inte sluttid som det hade kunnat vara om jag levt för inte alldeles så länge sedan. Faktum är att det fortfarande är det nästan sluttid vid 40 på en del ställen i världen. Tänk om jag hade varit tvungen att summera livet NU? Vilken tur jag har att jag lever här och nu!

 

Det här inlägget postades i Tankar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Tankar om att vara 40+

  1. Åsa skriver:

    Jag är 40, plus några till och kan hålla med dig om både fördelar och nackdelar. Annars tycker jag generellt att fördelarna överväger. Visst, kroppen förändras, blir tyngre, det tar längre tid att komma i form (något jag svär över ofta just nu), men jag tycker ändå att huvudet (i mitt fall) mår så mycket bättre och jag är oerhört mycket tryggare och säkrare. Så heja 40+!!

    Gilla

  2. Helena skriver:

    Kul inlägg att läsa. Jag fyller 42 om ett par veckor och det känns ju inte som den sexigaste åldern direkt … Men jag är absolut mycket snyggare än som 30-åring och det sitter främst i säkerheten. Tummen upp för 40+ och ett smartare och starkare psyke.

    Gilla

  3. Q-Vinna skriver:

    Prestationsmässigt är det ingen skillnad nu jämfört med 10-20 år sedan. Jag tänkte mer på det estetiska (rynkor, gråa hår…) ;).

    Gilla

  4. Ping: Jag har visst gått och fyllt år | Mitt rörliga liv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s