Plötsligt händer det!

Som jag har väntat och väntar, först hela hösten och sedan hela vintern men ingenting har hänt, bara någon liten antydan men sedan inget mer. Alla andra har drabbats men inte jag.  Vad pratar jag om? Jo, förkylning.

Sist jag var förkyld var faktiskt förra våren, någon där gång i slutet på april, början av maj om jag kommer ihåg rätt. Det är så himla länge sedan. Men nu har jag gått och blivit rätt så förkyld så ingen träning eller ens rörelse i form av en rask promenad för mig alls. Det enda jag mäktat med är att jobba och sköta ruljansen av hushållet, sedan har det blivit vila framför TVn hela kvällen lång. Som grädde på moset är maken borta så jag har ingen hjälp här hemma. Men jag ska nog fixa´t. Bara 2 dagar kvar nu till helgvila. Och då ska jag kurera mig. På riktigt.  Bara vila. Hoppas på att vara ”fit for fight” nästa vecka. Men om om jag känner mig liiiite bättre och vädret är fint kan jag nog inte hålla mig från att ta en liten promenad. Kanske i vårsolen?

Jodå, det är på väg att bli vår här uppe i norr också. Hela veckan har varit mulen och grå hittills. Det växlar mellan snöblandat regn och vanligt regn och snön den smälter sakta men säkert bort.