Årets längsta långpass och ett långsiktigt träningsmål

Efter att ha tränat så där lite lagom (läs lite mindre än vanligt) under semesterresan så var jag grymt sugen på ett riktigt långt långpass när jag kom hem. Syrran är hemma på semester så årets längsta långpass blev ett socialpass tillsammans med henne. Hela 21 km sprang jag! Jättenöjd med mig själv var jag efteråt. Det kändes lätt att springa så långt och framför allt fick jag inga känningar i knäna som jag brukade få förra sommaren när jag sprang långpass. I år har jag inte sprungit längre än 14-15 km och dessa känningar brukar komma efter ca 15 km.

Jag har länge varit sugen på att springa Lidingöloppet igen. Jag har sprungit det några gånger i min ungdom men då som lägst 10 km och det är ett bra tag sedan nu. Men där och då bestämde jag mig för att träna inför Lidingöloppet 15 km nästa år. 30 km känns för jobbigt, 10 km lite mesigt men 15 km känns helt perfekt.

Ett extra plus med syrrans besök var att också fick mig en lektion på gymmet i löpstyrka, d.v.s en massa bra tips på övningar man kan göra för att slippa skador och bli en starkare löpare. Syrran är duktig på sådant eftersom hon arbetar som sjukgymnast och dessutom är hon intresserad av träning och i synnerhet löpning och styrketräning.