Ja, det är sant! På lördag ska jag springa Lidingöloppet. Och jag har ända till fram till starten på lördag att välja om jag ska springa 15 km eller 30 km. Lyllo mig! Andra startande måste bestämma sig redan när de anmäler sig. Som det ser ut nu så tror jag ska satsa på 15 km. 30 km känns lite för jobbigt. Men men man vet aldrig vad jag bestämmer mig för.
Näe! Jag skojar bara lite grann. Jag ska inte springa Lidingöloppet på riktigt. Bara på låtsas. Det är vår coach i löpargruppen som tycker att alla i gruppen vi ska springa vårt eget Lidingölopp på lördag eftersom flera ur gruppen ska springa det riktiga loppet.
I söndags var jag ute och övade. Jag sprang samma sträcka (15 km) i väldigt lugnt distanstempo och i ett alldeles alldeles underbart höstväder. Det var så härligt att springa i ett så lugnt tempo och ovanligt att tänka på att sänka farten.
På lördag ska jag springa i tävlingsfart är det tänkt. Jag tror att det kommer att bli svårt för mig att hålla upp tempot. Jag har väldigt svårt att springa fort långa sträckor i ensamhet. Men men, jag ska ge det ett försök i alla fall. Och för att göra det så äkta som möjligt ska jag springa i terrängen också. Vi har ett ganska jobbigt elljusspår här i byn.
Eller så kan man strunta i tävlingsfarten och bara lulla på som vanligt. Jag har bara en fart, fattar inte hur man gör när man skall springa snabbt. Det är som om det är en helt annan sport och det känns lika lätt som att börja med golf helt plötsligt.
GillaGilla
Fast jag gillar ändå att pressa mig och ta i men det är väldigt svårt att göra det ensam.
GillaGilla