De har krupit in under skinnet

Här har det inte blivit mycket skrivet den senaste tiden. Anledningen är att jag har tagit med mig jobbet hem. Det är inte alls likt mig. Jag brukar oftast ha lätt att släppa jobbet och koppla bort jobb och jobbtankar när jag går hem. Men nu har några elever för första gången lyckats krypa in under skinnet på mitt vanligtvis hårda skinn och energinivån har därför varit lägre än vanligt.

De senaste veckorna har jag grunnat på hur jag ska göra för att det ska lösa sig på bästa sätt för mina underskinnetelever. Som tur är har jag världens bästa kollega och vi har liknande grupper och därmed har hon också liknande dilemma som jag. Vi delade tankar i veckan. Det kändes så skönt (phuuuu!). En halv gram sten föll från mitt hjärta. Kollegan hade dessutom några förslag på hur vi kan gå till väga för att det ska lösa sig på bästa sätt.

För de ungdomarna som jag undervisar är det fler parametrar än för andra ungdomar i samma ålder som spelar in (bl.a. uppehållstillstånd, flytt eller inte flytt, ålder, en massa andra ämnen och betyg i dessa, diverse lagar och bestämmelser och sist men inte minst mitt eventuella betyg. Alla dessa saker (och fler…) har betydelse för hur deras framtid blir.

Det som är jobbigt är att jag bara är en av alla brickorna i spelet och jag kan inte styra de andra brickorna. Det har blivit svart eller vitt i mina tankar. Typ så här har tankarna gått:

  • Version 1: Elev x och y kommer in på gymnasiet och lyckas med livet
  • Version2  Elev x och Y kommer inte in på gymnasiet, misslyckas med livet och blir kriminell, får skaka galler och skyller en del av misslyckandet på mig.

Det verkar aningens extremt när jag sätter det på pränt och själv läser mina tankar (he he).

En annan grej jag funderat på är varför har mitt skinn mjuknat precis nu? Kanske måste jag sadla om mitt i livet eller finns det månne någon salva eller något annat som gör huden hård igen? Tips någon?

Det här inlägget postades i Tankar och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till De har krupit in under skinnet

  1. Kari skriver:

    De kanske inte vet om det ännu (eller så gör de det!) men dina elever har tur som har en vuxen kring sig som bryr sig om dem, det är det viktigaste men kan göra för en annan människa! Hoppas att du har hittat en bra lösning, eller åtminstone ett hållbart sätt att förhålla dig till problemet.

    Gilla

  2. Madelene skriver:

    Ja, har fått hjälp av vår syv och bästa kollegan att sortera mina tankar så det ska nog lösa sig på bästa sätt för eleverna och mig. Det känns lättare nu 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s