Vårruset -lopprapport

I förrgår var det dags för säsongens andra lopp – Vårruset i Luleå. Jag åkte dit tillsammans med mina trevliga kollegor. Vi laddade upp inför loppet med att äta middag tillsammans. Mycket trevligt! Sedan begav vi oss till starten, lämnade picnic-filtar, och överdragskläder och väntade på att möta upp med en fd kollega. Eftersom klockan var typ halv sju och starten går sju började jag bli lite halvstressad (tävlingsnerver), kunde inte vänta längre utan lämnade kollegorna och drog i väg för att kolla var starten gick och värma upp.

Hann värma upp ordentligt och ställa mig i startledet springa utan stress.  Sist jag var med (2 år sedan) höll jag nästan på att missa starten och fick springa dit. Gillar stämningen innan loppet. Allt folk och pirret i magen som finns där trots att jag gjort det många gånger förr. Hakade på den gemensamma uppvärmningen och när den var slut var det typ 2 minuter till start. Bra! Gillar inte när man får vänta länge. Kollade efter några lämpliga ryggar att haka på och hittar två lämpliga från löpargruppen jag är med i.  Målet är att försöka hålla mig så nära ett 5.00 tempo som möjligt.

Starten går och jag hakar på rygg ett. Det går i snabbt men det känns bra i kroppen och magen är med trots den sena middagen med 8 suchibitar som guppar runt i magen. Kollar klockan när kilometer 1 har gått,  4.38 fart! Kanske lite för snabbt tempo? hinner jag tänka och blir genast trött(are). Nästa kilometer går i 5.20 tempo och jag försöker öka farten. Springer om och hejar på en av tjejerna i skidgruppen som jag tränar. Känner mig nöjd!

Sedan blir jag bara tröttare och tröttare men lyckas ändå hålla hyfsat jämn fart kilometer 2-4 som går  i 5.20isch fart. När det är en kilometer kvar springer Emma, skidtjejen från min träningsgrupp om mig och sedan susar även Lena från löpargruppen om mig. Jag orkar inte haka på, benen är stumma och jag får jobba hårt för att hålla farten sista kilometern som blir den långsammaste på hela loppet.

Kommer i mål på nästan 26 minuter (5.10 fart) men känner mig ändå ganska nöjd för jag är inte jättetrött i andningen (mest i benen) och jag har inte blodsmak i munnen. Jag har faktiskt kunna njuta mer än jag gjorde sist, då jag hade en minut snabbare tid och dessutom kanske man inte kan jämföra helt eftersom banan är halvomgjord sedan dess.

Som avslutning på kvällen picnicar jag tillsammans med kollegorna i det härliga vädret. Äntligen har det blivit sommar även hos oss!  Hade så trevligt hela kvällen att jag totalt glömde bort att fota så det enda ni får njuta av är min skrynkliga nummerlapp. img_20170607_234706_980-1.jpg

 

Det här inlägget postades i Lopprapport och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s