Tjejjoggen – lopprapport

Så har jag sprungit lopp nummer 3 för säsongen. Wohoo redan rekord jämfört med förra årets enda lopp. Fast känslan var inte wohoo utan det var snarare mycket sega ben som tog mig ut på en runda på 5,8 km (enligt klockan)  i Pitetrakten.  Enligt loppets PM är sträckan 5,5 km.

Jag och dottern efteranmälde oss så vi var där i god tid. Vädret var underbart, varmt och soligt, och eftersom vi var i god tid hann vi tom chilla på en filt i den härliga solen en stund innan det var dags att börja värma upp.  Benen kändes sega redan då.

Vi var väl ca 200 tjejer där som drog i väg när starten gick och denna gång var jag inte så nervös som jag alltid brukar vara men jag drog i väg i ett rasande tempo i starten som vanligt. Att jag aldrig lär mig!  Tror visst att jag är i toppform. Hade bestämt att jag skulle springa naken, dvs inte titta på klockan en enda gång och det lyckades jag nästan med, Kollade en enda gång på slutet så jag ger mig själv godkänt på uppgiften.

Så här såg tiderna ut när jag kollade i efterhand i appen. Första kilometern som börjar rakt uppför, gick i 5.12 tempo. Då sprang vi ändå i skogen på ett elljusspår så det var snabbt men sedan droppade tiderna till 5.20-5.30 kilometer 2 och 3. Kilometer 4 var jag nere på 6 minuter, sedan gick det lite snabbare igen för att gå väldigt långsamt sista kilometern. Då var jag nere i 6.29 tempo! Jättetrött!

Det var varmt och gassande sol när vi kom ut ur skogen efter ungefär 1,5 km och ingen fläktande vind så det kändes….. ehum ….varmt. Väldigt varmt! Dessutom såg man flera kilometer framför sig och det är ju lagom spännande tycker jag. Särskilt när jag är trött och har sega ben.

När vi svängde in mot mål och det var en dryg kilometer kvar började några gå och då var jag faktiskt grymt sugen på att gå jag också. Men jag lyckades avstyra den tankevurpan och knatade på med de stela sirapsbenen. Tittade bak och såg dottern närma sig. Hjälp!

Lyckades hålla undan in i mål. Dottern var mycket nöjd att hon nästan var i kapp sin mycket mer tränande mamma. Jag kom på plats 31 och hon kom på plats 33 så nu är målet att slå mamsen.  Härligt att jag kan sporra någon!

Efteråt var vi grymt sugna att stanna på prisutdelningen eftersom det såg ut att vara fina priser men eftersom jag hade mutat med mig min mellantjej genom att lova middag på Max innan hennes fotbollsmatch om hon hängde med på Tjejjoggen så gick inte det.

Istället för att stanna på prisutdelning duschade vi och sedan hastade vi iväg till Max. Efter det körde vi vidare till fotbollsplanen. Väl framme vid fotbollsplanen firade jag loppet genom att fälla jag ner sätet och tog en skön tupplur i bilen . Snarkade visst till ordentligt enligt dottern.

En helt okej loppdag sega ben till trots. Det finns ju nåt bra med att inte vara så snabb och ha sega ben insåg jag. Då kan man bli snabbare. Positive thinking!

IMG_20170611_214944_560

Det här inlägget postades i Lopprapport och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tjejjoggen – lopprapport

  1. hopihopi skriver:

    Jag sticker också alltid iväg när starten går, fast jag veeet att jag inte ska göra det. men ändå pinnar benen på i ett rasande tempo…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s