Måste jobba på flexibiliteten

Jag hade sett fram emot att springa lopp på Junkön, Laxloppet. Det ingick i planen. Det var några år sedan jag sist sprang där och som jag längtade efter att få åka dit igen. Först båten dit, mysigt med alla löpare som åker tillsammans. Sedan väntan på filten på själva höjdpunkten, loppet. Ta ut mig i dryga 6 km. Springa i sanden och tänka tar det aldrig slut? Väl i mål, pusta ut på filten, äta min goda pastasallad med salami och fetaost. Vänta på prisutdelningen. Kanske få något trevligt ätbart pris. Det brukar vara rom, jordgubbar, sik också lax förstås.  Sedan vänta lite till igen på hemfärden. Åka båt till södra hamn. Komma igen efter en heldag ute i skärgården. Nöjd och trött!

Det hade vart en himla bra dag. Jag hade tom lyckats få mini att vilja springa barnloppet och mellan som barnvakt. Men nu blir det inget lopp för vi får besök och då kan man inte dra iväg och springa lopp i skärgården. Det blir såklart kul med besök. Det är inte det. Det är bara det att jag är så attans dålig på att ta det här med ändrade planer. Jag blir lika besviken som ett litet barn som inte får det hen önskat sig i födelsedagspresent. Jag måste verkligen jobba på min flexibilitet. Det är min absolut sämsta egenskap, besvikelsen när saker inte blir som jag tänkt mig, när planerna ändras. För det kan bli bra ändå, trots att det inte blev som planerat. Det vet jag.

Vilken är din sämsta egenskap?