Come-back på gymmet

Har knappt satt min fot på gymmet sedan jag började springa i våras (april!). Några enstaka gånger har det blivit men inget regelbundet och de flesta gånger jag varit där har jag sprungit. Inte styrketränat. Idag gjorde jag tvärtom. Jag sprang inte alls utan gymmade bara. Det var riktigt kul! Och bra för min träningsmotivation tänker jag.

Eftersom jag inte blivit ett dugg bättre på att springa är löparmotivationen inte särskilt hög just nu. Läget är status Q med min form. Jag harvar på på dryga 50 min på milen och detta trots att jag börjat springa med löpargrupp och tränat mer (tror jag i alla fall). Det  är det dags att tänka nytt. Gör om gör rätt! Grejen är den att jag vet inte riktigt vad jag ska förändra… Ni vet det där viktiga huret. Medans jag letar efter huret tänker jag bara underhålla kondisen och istället satsa på att bli starkare igen, bygga lite muskler. Bara för att jag vill! Det är dags att bli biff(igare).

Fast jag väntar med biffbyggandet till efter höstlovet. Planen för höstlovet är frisk luft och dagsljus varje dag och så tänker jag roa mig med att genomföra egen variant av ultraintervaller a la Märta.  Kör man 8 stycken millöp på ett dygn kallas det tydligen ultraintervaller. Allt längre än 5 mil är väl ultra? Jag väljer att kalla mitt upplägg för väldigt långa intervaller för jag kommer inte att köra 5 stycken utan det blir 3 eller 4 stycken. Tillräckligt crazy för mig!

Bara 1 dag kvar till lov! Wohooo!

Det här inlägget postades i Träning och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Come-back på gymmet

  1. Märta Johansson skriver:

    Vad roligt att du också tänker testa! Jag tycker också att åtta är alldeles för många. 3-4 stycken är ju jättebra. Tänk viljekraften som kommer att krävas för att ta sig ut på runda nr 2, 3 och 4. När man egentligen redan är lagom nöjd efter första rundan och i vanliga fall hade gått och duschat och återhämtat sig. Det kommer att bli en rejäl utmaning 🙂

    Gilla

  2. Kari skriver:

    Jag blir inte heller snabbare, hur mycket jag än springer. Tänker att jag är byggd sån och är lika glad ändå.

    Gilla

  3. hopihopi skriver:

    Det där huret är det svåraste tycker jag. Jag vill också bli snabbare, men vet inte hur jag ska göra. Visst springa intervaller jada jada, men jag blir inte snabbare för det 😦

    Gilla

    • Madelene skriver:

      Vi får klura… säg till om du har fått några bra tips. Drömmer inte om att bli mycket snabbare, bara lite liiiiite 😀

      Gilla

      • hopihopi skriver:

        Jag drömmer inte heller om att bli mycket snabbare, men sen samtidigt har jag blivit liiiite snabbare ibland för att sen igen gå tillbaka till mitt normala lufstempo. Då känns det som om det var ”tur” att jag sprang snabbt den där ena gången och att det egentligen inte är mitt grundtempo.

        Gilla

  4. Madelene skriver:

    Samma sak här. Men de gånger det har gått lite snabbare har det också gått mycket lättare. Typ så.

    Gilla

  5. Hanna skriver:

    Vilken rolig idé med ultraintervaller. Det skulle jag vilja testa framöver. 🙂

    Gilla

  6. Ping: Snöigt | Mitt rörliga liv

  7. Ping: Styrkeutmaningen | Mitt rörliga liv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s