Jättelånga intervaller

Jag har haft lov sedan i onsdags. Höstlov! Och när man har lov då har man tid att bli lite crazy och träna lite mer och annorlunda än vanligt. Vi har tillbringat lovet i makens hemby och där råder lugnet. Där finns inte så mycket annat att pyssla med än att ta det lugnt eller att träna. Jag har hunnit med båda två. Barnen vill hellre hänga med farmor och kusinerna så de behöver man inte heller tänka på att roa.

I går körde jag jättelånga intervaller, 3×10 km. Kör man fler än 4 kallas det visst ultraintervaller men eftersom jag ”bara” körde 3 stycken så väljer jag att kalla dem för jättelånga intervaller. Hur gick det då? Jovars, mycket bättre än förväntat. Som jag gruvade mig innan. Jag började oroa mig redan när lovet startade. ”Hur skulle jag orka? 30 km är långt… 30 km i snö…jobbigt…” Klockan 9 började jag med den första intervallen, klockan 12 körde jag nummer 2 och klockan 15 var det dags för den sista. Jag hade lätt orkat en till.

Så här dagen efter känner jag mig förvånansvärt pigg och då körde jag ändå flera km i snö (terräng) och ytterligare flera kilometer på skogsbilvägar som inte var plogade utan bara körda med bil på. Alltså relativt tung löpning.  Jag kommer definitivt att prova detta upplägg igen och då med fler än 3 intervaller. Kanske dags att gå ultra?!

Jag började i dagsljus och avslutade i mörker. Som ni ser står solen inte högt upp ens mitt på dagen (den första bilden). Det är nästan polarnatt som råder på 67 breddgraden.