Livet rullar på i full fart. Det är familjen och jobbet som går först och det är inte alltid jag hinner med de andra sakerna i livet som jag gillar bl.a. att träna och att skriva. I alla fall inte lika mycket som jag skulle vilja göra. Men då får man klappa sig själv på axeln och tänka ”Bra nog”…
I veckan hann jag med två bra pass på egen hand också blev det ett pass med skidungdomarna som jag ibland hjälper till att träna. Det bästa passet var det riktigt grisiga passet i torsdags. Det var svinhalt, regnade och var bäcksvart. Jag var inte alls upplagd för att träna, hade mycket hellre suttit i TV-soffan men jag for ut i alla fall och körde löpning i 5 minuter, vila 30, löpning 4.30, vila 30, löpning 4,00, vila 30 o.s.v. ända ner till 30 sek. löpning. Jag var sjukt nöjd med passet. Dels eftersom jag for ut trots att det kändes motigt innan men också eftersom jag lyckades hålla ett bra tempo hela vägen och för att det kändes bra.
Alltså denna månad är inte rolig – mörk, blöt och trist. Det gäller att se vad man gör bra, att tillåta sig att gå på lite sparlåga. Helt enkelt att kunna känna sig ”bra nog” efter förutsättningarna, att acceptera att man inte kan orka lika mycket hela tiden. Det kommer att komma nya ljusare tider då energinivån är liiiite högre än vad den är nu.
Hualigen, så mörkt ni måste ha det nu! Jag tycker att vi har mörkt här i Göteborg, men vi har väl dagsljus i flera timmar mer än vad ni har.
Men du är klok, du. ”Bra nog” är ett bra talesätt. Så heja dig!
GillaGilla
Tackar! Ibland är jag klok ;). Nu har snön kommit så nu är det ljusare.
GillaGilla
Vilket bra pass du fick till trots mörker och halka.
GillaGilla
Ja, jag var så nöjd :).
GillaGilla