Upp som en sol och ner som en pannkaka

Det där långpasset sänkte mitt självförtroende. Det gick inte alls bra. Finns nog många anledningar till det. En var att jag sprang med en som springer lite för fort för mig eller i alla fall startade i ett för snabbt tempo för mig. Segstartad är mitt förnamn men vi drog iväg i 6 tempo på en gång (min planerade LL-fart) och pulsen sköt i höjden direkt och sedan kom den aldrig ner igen.

En annan anledning, morgonlöpning. Not my kind of grej! Jag springer mycket hellre på kvällen och särskilt långpassen vill jag ha på kvällen. Intervaller funkar att köra på morgonen. Men i alla fall, + 21 km blev det. Bara att bryta ihop och komma igen och det har jag gjort.

Det har blivit två ok pass efter det jobbiga långpasset. Efter ett satt jag på altanen och njöt. Den kvällen var det 19 grader ända fram till midnatt och en härlig solnedgång fick jag njuta av.